E N O U G H I S E N O U G H

Det här inlägget handlar i sig inte om jobbet som guide, men det är saker som snurrar i mitt huvud ständigt och inatt hände det igen. Bombningar i Istanbul på flygplatsen. Jag brukar vanligtvis inte diskutera detta ämne på sociala medier vare sig det gäller Facebook, Instagram eller någon annan for av kanal, men nu börjar det vara nog och det känns allt för illa att läsa alla svarta rubriker på nyhetssidorna och läsa textmeddelanden som kommer från utrikesministeriet i Finland.

Från Istanbul är det cirka 715 kilometer ner till Antalya. Livet rullar på här som normalt och ingenstanns märker man av oroligheterna bortsett från poliskontroller på motorvägen och Jandarma. Det känns så långt ifrån det är oroligheter att jag inte ens mera tänker på saken så mycket. I början av säsongen kommer jag ihåg att jag var rätt så orolig för att åka ner till Turkiet. Hade alltid ögon i nacken och var exra alert. Men när tiden gick, och jag blev förälskad i Antalya och hela rivieran, har det lättat. Och visst har jag ännu ögon i nacken - och är alert - men inte på samma sätt. Jag känner mig säker. De enda få gångerna jag verkligen har kännt mig osäker är i rusningstid när vi kör genom centrum, turkiska trafiken kan verkligen vara en pain in the ass. Men det hör till kulturen, så man vänjer sig vid den. Men annars så är jag inte alls orolig för vad som kan hända.

Att vakna till sms och Whatsapp som piper till och få nyheterna och bombdåden gjorde mig mycket ledsen men även enormt frustrerad. Enough is enough och det känns så otroligt ledsamt att detta skall hända, att hemska saker händer överhuvudtaget. Visst händer det hemskheter världen runt hela tiden, vissa incidenter mera mediapumpade än andra, men nu börjar det vara nog. Och jag tror att många andra håller med mig.